Separationsångest
Han blev inte ledsen när jag gick iaf, jag fick en puss och sen vinkade han hejdå och fortsatte att leka med fiskarna han grejade med. Jag själv lyckades hålla tårarna borta tills jag klev in i bilen och då bara föll de ner för mina kinder -snyft- Jag tycker detta är skitjobbigt verkligen men jag försöker hålla skenet uppe för hans skull! Det märks att han gillar dagis.
Men man får ju verkligen separationsångest när man lämnar det finaste man har som man varit med i stort sett varje dag till några som man inte ens känner speciellt väl. Han ska ju vara med mig!!
Blir väl värre framöver när allt inte är så nytt för honom. När han kommer på att jag lämnar honom :( Hur klarar man sig då när ens barn ropar mamma helt förtvivlat och bara gråter? Nej usch, ska inte tänka på det nu.
//S
Förstår precis hur du känner.
Det är klart de kan gråta ibland när man går därifrån och det gör givetvis jätteont i mammahjärtat då, men man får vara tuff och bara gå sen kan man alltid ringa och fråga hur det har gått efter en liten stund och oftast så har det gått över då.
Kram
Det är verkligen tungt, det är ju en bit av en själv. Som lixom fattas en då det inte är nära ... Man får tänka att det är bra för deras utveckling, att de leker och utvecklas å har det jätteskoj!
Ja det är inte skoj!! Oliwer är ganska ledsen när jag lämnar honom. Han har ju fattat grejen. Men om jag sitter där en stund och låter honom ta allt i sin takt och man typ låter honom titta på vad dom andra barnen gör så går han självmant efetr en stund och då vinkar han glatt :D