Det värsta med att vara ensam hemma nu för tiden är nog faktiskt kvällarna. Man får så mycket tid för sig själv att tänka och det slutar ju med att man lägger sig helt depp. Jag gillar det inte alls, visst att det kanske egentligen betyder att jag behöver tid för mig att tänka.. men jag gillar det inte. Jag är hellre "glad" och oviss om vad jag egentligen känner än behöva tänka och komma på hur det känns.

Kvällarna är värst!