Innan vi åkte iväg var han heltaggad och ville springa. Han skulle springa lika snabbt som batman och spindelmannen sa han så jag vet inte varför hans humör bara tvärvände när vi väl kommit en bit på vägen :/

Jaja, bättre lycka nästa gång helt enkelt! Han hade gärna fått gå för mig, men inte när han bara tvärstannar och skriker och gapar och regnet öser ner. Kunde ju inte stå där i evigheter liksom.

Nästa vecka får nog David springa med honom så får vi se om det går bättre då :) Vi får ta varannan gång kanske!






Taggad kille