Kanske ska skriva att jag överlevde promenaden till dagis och hem förut, men det var nog nätt och jämt.. fy fan alltså!
När jag kom till dagis hade Devin precis vaknat och satt och gosade i Calles knä. När han såg mig kastade han sig dock i famnen på mig och vägrade släppa, han satt där som en liten koalabjörn hos mig -mys- Jag fick sitta på golvet med honom så i tio minuter innan han ville släppa mig, mysunge det. ♥ Var skönt för mig också för då fick jag lite vila innan färden hemåt.


Förresten så har David ordnat nu så jag slipper gå fram och tillbaka till dagis när han jobbar förmiddag. Han får skjuts av en kompis då -skönt-

//S