Finns ju nästan inget finare än att bara stå och titta på sitt sovande barn. De ligger där helt rofyllt, tryggt och snuttar på nappen och har det bra. Kan ju stå länge och väl och kolla när de ligger där och andas och är underbart fina.
I början när Devin sov i famnen kunde man sitta i världens mest obekväma ställning, men man vägrade att flytta på sig bara för att han skulle få sova vidare där tryggt i famnen. Man ville bara njuta och se honom ha det bra, ville inte röra en muskel ens som kunde innebära att han vaknade. Så underbart.
Barn är kärlek. ♥

//S