Jag blir så ledsen. Jag vet att vi alla gör olika val här i livet, men när ens bästa barndomskompis nu "ger upp" i livet känns så himla hemskt. Bara 22 år gammal.
Vi skulle aldrig gått olika vägar, vi skulle gått samma skola. Tänk om allt hade vart bra nu då? Ingen vet.
Känns bara så hemskt.
Jag kommer ihåg allt roligt vi haft. När du lurade mig att grådvärgarna i Ronja Rövardotter kom på natten när man sov så jag inte kunde sova på hela natten. Jag kommer ihåg när jag hade sönder lampan i garaget hos er. När du hjälpte mig rymma från kvarsittningarna som jag fick nästan varje dag. Vi har haft så kul tillsammans, sen blev det som det blev.
Jävla knark!! Borde fan inte få finnas.
Sist jag såg dig sa du att allt var bra, att det skulle bli bra nu. Du kollade på Devin i vagnen och var jätteglad och fin. Du hade bråttom, men du verkade som vanligt igen.
Kan inte ens föreställa mig den sits du är, men jag tänker på dig ofta faktiskt.
Jag blir riktigt ledsen att veta att en sån fin människa som du nu bara ger upp.
Jag tror annars du skulle klara det, om du bara ger dig fan på det.
Du är en stark tjej!!

Som sagt.. jävla knark.

♦
//S