Gick jättebra på dagiset idag. Devin bara springer in och pekar på stereon som står där och vill dansa -hihi- Han har redan börjat köra med fröknarna också.. han kan egentligen klättra upp själv i rutchkanan och åka, men nu stannar han i trappen och låtsas som han inte kan bara för den ena fröken hjälpte honom i början innan jag sa att han kunde själv. Så nu ska han hela tiden ha hjälp av henne! Sen går han till dem och sträcker armarna också för att bli uppburen, vilket han inte gör här
hemma för vi brukar inte gå omkring och bära på honom.. men det har han fått dem att göra så nu ska han upp hela tiden!

Imorn ska han vara där en halvtimme längre och sen på torsdag ska han lämnas själv en liten stund.. -puh- Kommer nog gå hur bra som helst, men jag tycker det är jobbigt!! Idag tex blev han buttad av en lite större tjej in i en dörrkarm och jag var ju nära på att börja tjuta.. tänk om han gör så när jag inte är där och kan trösta? Nej fan jag börjar ju grina här bara av att skriva om det.

En av fröknarna där frågade hur jag tyckte det var att han började på dagis och då fick jag kämpa för att inte börja gråta alltså. Han har ju blivit så himla stor min grabb, jag kan inte fatta det. Nu ska han vara borta från mig några timmar i veckan.. han har ju ALLTID varit med mig annars.

Åhh.. men såhär är det väl för alla föräldrar i början?

//S