Idag för två år sedan var man på BB vid det här laget. Värkarna hade startat runt klockan 4 på morgonen och jag kom in till BB vid åttatiden. Jag trodde ju aldrig att min förlossning skulle starta innan BF så det kändes så konstigt när den faktiskt gjorde det. Jag kunde inte fatta att det var på riktigt och att jag snart skulle bli mamma.
Mitt värkarbete var otroligt segt och långdraget och jag fick morfin och skulle gå i trappor där på sjukhuset för att få igång dem lite mer. Jag och David gick där i trapporna upp och ner, upp och ner och det kändes som en hel evighet!!
På kvällen kom en läkare in till mig och sa att de skulle försöka stoppa värkarna så jag kunde få lite vila. Jag trodde jag skulle bryta ihop när hon sa det. Jag trodde jag skulle bli hemskickad igen.. men det blev jag inte. De ville sätta igång mig på morgonen igen, men de ville att jag skulle få sova lite först.
Sagt och gjort så fick jag mer morfin och bricanyl för att kunna sova, men det var inte det lättaste. Jag slumrade kanske till en kortis bara men sen satte värkarna igång igen och denna gången på allvar. Blev ingen igångsättning inte...

Mer får ni höra imorn ;)