Ni som inte orkar läsa om en massa klag kan sluta läsa nu.

Jag som aldrig har ont i huvudet har nu haft det nästan konstant i 5 dagar och det känns inte bra alls. Tur jag ska till min barnmorska imorn så hon kan kolla om det är något med värdena eller så, för jag har ju inte bara mig själv att tänka på när det bor en liten parvel i mig liksom. Men förhoppningsvis är det ingen fara!

Dessutom är det värre för varje dag med mina höfter, rygg och svank. I natt visste jag inte vart jag skulle ta vägen för jag var ju så trött, men att ligga ner det går bara inte längre. Jag försökte vila lite nu på eftermiddagen men kom inte till ro för värken är där och påminner sig hela tiden. Att sitta gör ont, att stå gör ont, att ligga gör ont. Vad ska man göra då liksom?

Alla säger ju också det klassiska: passa på att vila nu innan förlossningen så att du orkar med. Ja, men det är ju så lätt när man inte kan för att det gör så ont!!

Jag har väl säkert riktigt med otur den här gången också så ungen bestämmer att han vill ut i vecka 42 eller något annat knasigt. Nej, snäääälla söta Levis du är välkommen efter helgen som kommer så att vi kan få snosa och gosa med dig och så att jag slipper denna hemska smärta.

Bara. Att. Stå. Ut.